April april..

Efter att ha levat i 26 år och varit "den jag är" i ialla fall 12 år..eller nåt så känns det ju skönt att veta att man känner sin kropp!
Dock känns det oerhört korkat och dumt att jag ska börja även denna månad med besök.
Som om livet inte var nog elakt ändå, med den där förkylningen som fortfarande lurar i halsen.
Varför ska det vara såhär?

Å andra sidan kan det vara skönt att få skiten överstökad med en gång, så är man av med det sen.
Men att man aldrig får välja tillfälle själv.. I hate that!
Hur som helst så vet jag i alla fall var jag har mig själv. Man kan nästan ställa klockan efter mig och mina beteenden, den biologiska klockan alltså. Menar jag!

Men..ni kanske vill läsa om andra saker än om mina vardagsbekymmer och hur det är att vara kvinna.
Det ska ju föreställa påsk nu!
Och det är första april.

Trodde faktiskt att jag blivit lurad då jag kom till jobbet och ingen var där...
Visste att jag och chefsmodern inte började förrän halv åtta men vart hade alla andra tagit vägen?
Ingen fader, ingen bror och ingen Annette. Det var skumt!
Vår patient kom vilket lugnade mig lite och sen kom även fröken Hansson och min ömma moder.
Då blev jag lugn!
Fadern hade ändrat sin första patient..eller Annette hade gjort det, hemifrån så därför stod det inget i boken.
Hur tusan ska man fatta sånt?!
Annars har dagen varit bra.
Jag tänkte avsluta den med att vara lite social. Peta i mig en penicilintablett och vara som folk är mest!

Ett annat skämt idag var att det haglade på stan. Inte kul!
Stora hårda kulor, usch.
När kommer sommaren?