Fredag i Borlänge.

Dagen D. Dag två.
Vi åt frukost på vandrarhemmet och sen begav vi oss till ut för att införskaffa lite föda.
Första dagen var det bra att kunna äta med yrvakna festivaldeltagare men när man vill ta igen sig lite efter en hård men skön kväll vill man inte ha någon tid att passa..
Efter handlande och lite ytterligare planering hittade vi till festivalområdet igen.
Dagen till ära hamnade vi faktiskt på restaurang hela två gånger.
När vi satt på den lilla italienska vid Tropico och mumsade i oss pasta med goda såser såg vi plötsligt ett bekant ansikte.
Självaste Martin Axén stövlade in och såg sig omkring innan han vände igen.
Det känns alltid lika roliga när man ser nån kändis sådär som försöker vara anonym fastän man lägger märke till dom ändå..
Mätta i magen skuttade vi sen till redan nämnda scen, Tropico, för att avnjuta Kristian Antilla.

Han röjde järnet på scen och var inte sen att visa när han blev sur och besviken på sina gitarrer som svek honom.
Det var det känslor som flödade fram, hela tiden.
Mest var han dock glad och upprymd.
Efter lite omkringflackande såg vi Lasse Lindh.
Hade inte sett honom innan och knappt lyssnat på nån låt, mer än det man hört på radio, så det var spännande att få ta till sig honom ordentligt.
Han satte väl inga djupare spår men det var kul när Timo Räisänen gästade honom i Kom Kampsång.
Såg honom allt när han var påväg backstage genom vimlet i publikhavet som just för tillfället bara hade ögon för Lasse, så han gled förbi ganska obemärkt..

En liten svängom bort till Eldkvarn där de höll låda på ett fullt torg.
Kanske lite väl litet ställe för några som Eldkvarn..?
När vi stått där och lyssnat lite begav vi oss mot en betydligt större scen för att se Thåström.
Hamnade ganska bra och såg det jag ville se.
Jag såg Joakim!
Han körde ganska lågmält med en gittarist och en som slog på trummorna lite försiktigt.
Det var vackert.. Man ser honom för sällan och det är sorligt. Han borde dyka upp oftare, man borde få njuta av honom oftare.. Han behövs.
Han har en fantastisk röst som nästan får en att glömma var man är någonstanns för tillfället, han har en förmåga att sjunga in i själen på en.
Han är magisk.

Efter detta magiska blev det dagens andra restaurangbesök med thaibuffé.
Sjukt gott.
Mätta och belåtna skuttade vi sedan bort till Hurricane för att kolla in Billie the Vision & the Dancers.
Så härliga!
Tack för det tipset, Agnes!

Dom ser och hör jag gärna mer av, det var glad och sprallig musik med färgstarka och sköna människor. Sånt behövs verkligen i vardagen.
Efter detta lilla lyckopiller delade jag och Marcus på oss för att studera lite för oss själva. Han sprang och såg Millencolin och jag såg Suzanne Vega.
Hamnade riktigt långt fram, längst fram..för att vara helt ärlig, och såg därmed sjukt bra.
Glad var jag för det!
Hade gärna stått där hela kvällen för det kändes som något man behövde.
Jag behövde henne.
Fina fina låtar till en fantastisk röst. Det var vackert.
Tyvärr var jag tvungen att gå påtok för tidigt för att hinna få en någorlunda bra plats till kent men det smärtade mig faktiskt..
Det är det störigaste med festivaler, man hinner inte riktigt se på allt så länge som man skulle önska. Sorligt men sant!

Mötte Marcus borta vid största scenen och vi var ju inte ensamma direkt...
0015 dök gubbarna fram.
Förbannat mycket folk precis överallt och de började så vackert med Stenbrott.
Mmm..ni såg rätt, Stenbrott. Det var väl lite oväntat?
I övrigt bjöd de på en hel del gamla låtar vilket var riktigt trevligt.
Tycker det händer för sällan men ack så underbart det var.
Jag fick höra Blåjeans!
Dom höll på toklänge och det var fantastiskt.
Det är alltid fantastiskt att se kent. Alla glada hoppande personer runt omkring oss, alla som sjöng med och följde Jockes minsta vink.
Det var vackert. Bättre avslut och början på en dag kunde man inte önskat sig.
Tre stora skärmar på scenen visade folk längre bak vad som pågick där fram,
det var grymt häftigt. Snyggt värre!
Snart är det dags igen och man kan inte få för mycket av dom, det går bara inte.
kent är kent..helt enkelt. End of story.

Såå..efter avslutat dagsverke lullade vi hemåt i natten.
Joakim sa något väldigt vackert innan han lämnade oss men det behåller jag för mig själv.
Tänkvärt var det ialla fall.
Jocke är en fin man.. Ohh ja, ohh ja.