fredag, juli 04, 2008

Det är allt jag lämnar..

Det var en angenäm resa, på min ära!
Hela resan, alla ställen och platser. Förutom ett lagom stort missöde på torsdagen när vi var påväg till Dalarna så klarade vi oss föträffligt, tycker jag.
Om jag får säga det själv..och det får jag ju.
Först en tur till Norrköping på onsdagen, den 25/6 för att komma dit i lagom vettig tid. Det blev kvällsmål och tid att umgås. Trevligt som tusan!
På torsdagen sen fyllde svägerskan år och det blev lite rusning i trafiken i huset..
Många som skulle iväg och mycket som skulle fixas innan alla kunde bege sig på sitt håll.
Efter vårt lilla missöde och ett stopp ganska långt upp i landet kom vi fram till Borlänge runt 15-tiden.

Marcus
hade hittat ett fint vandrarhem där vi inackorderade oss innan vi promenixade in till centrum och festivalområdet.
Vi fick band och bävade för om vi skulle missa Markus Krunegård men vi hann faktiskt smita in och se lite av honom.
Tur det för det var bra ös på honom. Det hade ju varit synd att missa menar jag..
Det hade tillkommit en scen och på den fanns nästa artist att upptäcka.
Mellisa Horn satt där med en gitarr och en på kompgitarr.
Det hela var en oerhört trevlig tillställning.
Jag upptäckte att jag kände igen några låtar och mest igenkänd var såklart Som jag hade dig förut där hon körde den i duett med sin vän på scenen.
I brist på Lars Winnerbäck, menar jag..
Efter en liten paus var vi tillbaka vid den scen där vi börjat för att denna gången avnjuta Miss Li.

Vädret alla tre dagar var ärligt talat inget att klaga på. En lagom stor/liten..hur man nu ser det, regnskur under fredagen men i övrigt var det mest moln som irriterade lite till och från och värmen var inget att oroa sig över. Sådär lagom ni vet..
Torsdagens första efterlängtade spelning var Amanda Jenssen på en av de större scenerna. Hon behöver slipa på det där mellansnacket men vad mer kan man begära när hon inte varit ute på vägarna så himla länge..
I övrigt är hennes framträdande inget att klaga på. Hon har mycket energi på scenen och hennes glada och härliga attityd smittar av sig på killarna i bandet.
Man ser att de har roligt, att de är samspelta och att de tror på vad dom gör.
Det är alltid lika kul att se dom!
Något som också gjorde denna stund lite extra rolig var att vi hittat Emmy och hennes vän Kim och de joinade oss under denna konsert.
Kim hade aldrig hört talas om Amanda och då undrar man lite från vilken planet hon kommer..
Hon verkade dock gilla vad hon hörde och det var ju bra!

I år delade vi på oss en del för det fanns en hel del nytt och spännande som man ville kolla in.
Marcus hade lyssnat in sig på en del band och jag hade två givna artister som jag ville se in action.
Den första av dom tog jag mig ann redan på torsdagen och det var Martha Wainwright.
Jaa just det..Rufus syster. Under tiden jag roade mig med henne sprang Marcus iväg för att se The Hives.
Martha bjöd på fin musik och bra låtar, jag är glad att jag stannade till där.
Blev dock inte så långvarig där för sen var det dags att hitta sig en plats om man ville se något av Jason Mraz.
Och det ville man ju!

Här var vi alla samlade igen. Alla fyra.
Vi stod rätt bra och såg den söta stjärnan. Mycket folk runt omkring och jag tror att alla var glada åt att han var tillbaka.
Ska det månne bli tradition med Jason på Peace & Love?
Kan man verkligen få hoppas på något dylikt..? Det hade varit en fin tradition i så fall, det kan jag säga.
Kan förvisso inte säga att jag lyssnat så himla mycket på hans äldre skivor men jag har allting och helt borta var jag inte.
Sen blev det såklart allsång när han kom till I'm your's..

Det här med mat på bestämda tider är totalt överskattat när man är på festival.
Då äter man när man får tid och man äter det man hinner äta och står i de kortaste köerna.
Jag och Marcus lyckades dock äta på restaurang två gånger under den här vistelsen. Man blir lite trött på enbart festivalmaten annars.. Omväxling förnöjer.
I övrigt åt vi det mesta och belgiska våfflor är ju aldrig fel. Mumma!

Torsdagen avslutades med Sahara HotnightsShangri la, nog en av de mest välbesökta scenerna denna festival.
En förbannat bra avslutning på dagen må jag säga, sen kunde man lugnt knalla hem och sova sött på kudden.
De är förresten redan en fin tradition på festivalen, de har varit där alla tre år som vi varit där. Sånt tackar man ju för!
Det är alltid en fröjd för ögat att se dom. Av många olika anledningar.
Och jag antar att man blivit lite bortskämd... Det känns bra att vara en liten musiknörd, när man bjuds på så mycket bra i dagarna tre.
Vad mer kan man begära?

Återkommer med mer kuriosa om de återstående dagarna.
Mycket hände. Mycket såg vi. Ge er till tåls sålänge, allt kommer i sinom tid..
Checka in bilddagboken för bilder, såklart.
So long boys and girls!

1 kommentar:

Anonym sa...

låter som ni hade det galet bra! :)