A voice to calm you down..

Marcus och jag har en lite lustig egenhet för oss.. Vi associerar det mesta vi hör eller ser till låtar/låttexter. Det händer mest hela tiden.
Vilket är både bra och nästan lite jobbigt ibland. Man får ofta någon låt på hjärnan bara därför.
Och kanske händer detta oss lite oftare än andra, eller har ni det likadant?

Helgen då?
Jo. Gårdagen var fin. Det var behövligt. Det var vackert.
Åh vad det var vackert. Helt magiskt..
Ingen gång är den andra lik och det här var verkligen något alldeleds extra. Jag finner inte ord.

Vi kom till Växjö frampå eftermiddagen igår. Vi tog oss till hotellet på lagom avstånd från stationen.
Allt där var på lagom avstånd från vartannat. Perfekt!
Vädret var väl som det ska vara såhär års.. Grått. Mulet men inte speciellt kallt. Helt okey!
Vi knallade förbi Teatern och kom till vårt hotell. Fint. Mysigt. Stort.
Elite.
Checkade in, installerade oss. Kollade kläder- fick fram Pingu.
Sen sög det ordentligt i magen så vi begav oss på matjakt och hittade till ett bakad potatis/kebabställe. Mumma säger jag!
Potatisen min har ni redan fått sett...eller..i alla fall röran där.
Mätta och belåtna var vi tillbaka på hotellet för en sista fix och koll.

Mycket folk på Teatern. I varierade åldrar.
Information om att det var akustiskt och att inga ljud fick förekomma, på något sätt.
Vi hade hamnat uppe på andra våningen och såg förträffligt.
Det var en så fin teater. Mysig. Intim. Mörk och mystisk. Jättehäftig!
Sen var det lite som första gången jag såg henne. Nästan sådär på dagen fem år sedan också.
Skulle man firat det på något sätt förresten? Hmm..
Hur som helst. Anna med en gitarr och ett piano och bara enstaka slagverk sådär i bakgruden..
Helt enkelt makalöst. Sådär avskalat och vackert att man fick för sig att det kunde varit i ens eget vardagsrum- bara sådär rätt uppochned.
Det går verkligen inte att beskriva! Känns lönlöst att försöka..

Ni ska i alla fall veta att jag njöt. Av allt.
Mitt sällskap. Teatern. Tystnaden. Annas mellansnack. Annas röst. Musiken.
Av Anna.

Efteråt gick Marcus och jag på godisjakt vilket resulterade i att vi på ett lite lustigt sätt blev medvetna om att Anna och bandet faktiskt bodde på samma hotell som vi. Det var ju en överraskning!
Vi stötte dock aldrig på henne personligen men vi såg henne sådär på håll..
Så efter softande i baren med våra tankar och känslor blev det avslutning med en film uppe på rummet för vår del.

Det var en fin tid där uppe. Få se lite annat. Nya insikter. Nya utsikter.
Miljöombyte. Det var vackert det.
Senare här börjar en ny vecka med spännande och hemska saker att..ha framför sig.
Jag längtar, jag bävar. Men allt ska man visst gå igenom så det är bara att bita ihop.
Man har det inte roligare än man gör sig!