Enligt lagen om alltings jävlighet är min stackars man ute och cyklar i århundradets oväder.
Det låter som om huset ska blåsa bort. Träden här utanför ska falla ned över balkongen och som om alla fönsterrutor i den inglasade balkongen ska fara in rakt över mig vilken sekund som helst.
Klockuslingen är halv 7 och pågen är inte hemma.
Nej nej, han är ute och CYKLAR. Jovisst... Roligt värre.
Det bubblar konstigt i kranarna i köket. Blir det översvämning snart eller?
Det hela låter ganska läskigt.
Men vem är jag att tycka synd om..jag är ju trots allt inomhus..
Usch. Läskigt läskigt.
Jag hoppas innerligt att pojken inte blåst omkull nånstanns och att han snart kommer hem..
Själv ska jag ta och börja pyssla med maten.
Usch vad jag hatar att vara oviss och ensam..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar