onsdag, november 14, 2018

Poppies and peonies

I fredags såg vi Christian Kjellvander, igen.
Minns förvisso inte riktigt när det senast begav sig men det kanske var på Malmöfestivalen för några år sedan. Jag har i alla fall inte sett honom inomhus på väldigt länge, förrän nu.
Det var mest Marcus som propsade på att vi skulle gå, trots att vi hade mycket annat på agendan inför helgen. Hur som helst- ner till Malmö kom vi och till KB.
Inte så mkt folk där, killen i entrén kände igen oss från helgen innan då vi sett Markus Krunegård, och jag saknade min far.

En av de allra första konserter vi gick på tillsammans, runt 2002 tror jag, var just Christian Kjellvander- på KB. En vinterkväll.
Så ja..det kändes såklart väldigt nostalgiskt och det var synd att han inte fick vara med. Men så går det när man åker utomlands med mamma..

Vars en öl i baren innan/till förbandet och sedan ned på golvet där vi fick bra plats.
Vi stod bra och sedan drog det igång. Det var fint. Det var fantastiskt bra. Ett tremannaband och Christian som rev av låt efter låt. Underbart.
Och när jag hörde dom första ackorden till Poppies and peonies antar jag att nostalgin och kärleken träffade mig rakt i hjärtat för plötsligt upptäckte jag att jag var väldigt rörd. Så jag stod där nedanför honom, på tredje raden, och lät tårarna falla. Det kändes helt naturligt och på något sätt befriande. Det var med andra ord meningen att jag skulle gå på den där konserten.

Och jag är väldigt glad och tacksam att jag gjorde det!

Inga kommentarer: