The lily means- I dare you to love me..

Usch vilken hemsk vecka vi har haft... Jag tycker inte alls att den varit rolig.
Den började dåligt och lär säkert avslutas på samma vis..
Men jag hoppas på det bästa.

Jag är inget stort Bowie-fan men jag blev självklart ledsen i måndags när det uppdagades att han gått bort.
Däremot blev jag desto mer upprörd när jag i torsdags fick veta att Alan Rickman lämnat oss. Lämnat mig..
Jag är uppvuxen med Harry Potter.
Jag minns fortfarande hur jag lånade den första boken av min bror.
Hur mycket jag älskade den.
Och jag älskade filmerna. Jag tyckte det var spännande att aldrig veta var jag hade Severus Snape. Var han ond eller var han god, trots allt?
Och att precis i slutet få veta hur allt egentligen låg till. Hur mycket han faktiskt brydde sig om Harry.
Att få veta att egentligen var det kanske Snape som var den stora hjälten..

Och jag hade kanske inte uppmärksammat Alan Rickman om det inte varit för Harry Potter.
Däremot har jag sett en massa filmer med honom som inte varit H.P.
Jag älskar honom i Love Actually och han är rätt rolig i Robin Hood.
Det finns mycket fint som han varit med i, och ofta fått spela skurk.
Men på grund av att jag kände honom som Snape blev jag som skrivet faktiskt väldigt ledsen när jag läste att han gått bort. Denna fantastiska man.
Hela kvällen blev faktiskt mer eller mindre förstörd.
Jävla cancer..

Det är sorgligt när ens idoler försvinner.
Har ni förlorat någon idol? Ibland får man de hemskaste uppvaknanden..
Visst ska vi ta vara på varandra och livet varje dag men ibland känns det lite extra viktigt. Tänk på det.