Och när jag faller, låt det gå fort då!

Jag tycker om att bli motbevisad om något som jag nog egentligen vet var fel...
Hängde ni med där?
Speciellt om det handlar om mig själv. Då kan det kännas fint att någon ändå tror på en, fastän man nog egentligen sabbat allt.
Hur kan sånt komma sig?
Att vissa på nån vänster är villiga att förlåta allt? Ska man förlåta allt?
Helt ärligt vet jag inte om jag förlåtit mig själv..men sånt är kanske att strunta i när den andra parten verkar veta bättre?
Som en bättre hälft och version av mig själv.. Nästan.
Hur som helst..det känns ju bra såhär, så jag låter det vara. Ett tag till..och hoppas på att saker bara blir ännu bättre!

Annars? Här händer inte så mycket..
Har nog hängt med på att det är torsdag idag, faktiskt. Ett litet framsteg!
Fredag imorgon. Vi får väl se vad som händer här hemma men Idol är ju ett säkert kort.
Köpte spännande dricka till mig/oss i alla fall så på så sätt lär det nog inte gå nån nöd på mig..

Och förresten..än har inget hemskt hänt? Väl?
Nej- saker verkar bara bli bättre och bättre. Tar ni emot om jag faller?