Troubled troubled mind of mine..

Ouf..har precis skrivit en massa spännande saker till finaste Emma.
Hoppas hon uppskattar min förvirrade hjärna lika mycket som jag gör!
Haha.
Jag har delat med mig lite.
Jag kanske borde delat med mig lite tidigare..inte vet jag.. Kanske kanske.

Igårkväll gick jag en runda här i grannskapet.
Jag gick med min alldeleds egna gosse ty Björn fick förhinder och vi behövde komma ut och röra på oss. Motion är viktigt!
Vi gick förbi huset där en gammal klasskompis bodde, vi gick förbi St: Olof Kyrkan, vi gick förbi huset och det lilla kvarteret där Lina bodde.
Slutligen gick vi förbi och rundade Wieselgrenskolan. Det var en minnestripp som heter duga det!
Kanske därför allt for runt så praktiskt i gullivern på mig när jag väl skulle sova sen?

Jag har gått förbi en sån runda många gånger och detta var troligtvis inte sista gången heller.
Men jag fattar inte varför det ska kännas som det gör..
Antar att det är hormonerna eller nåt som spökar. Gör sig påminda och sådär..märks.
Tråkigt men sant.

Och medan allt susar runt försöker jag jobba och leva lite normalt.
Det går rätt bra!
Bara en jobbdag kvar imorgon, sedan lämnar vi katten. Packar. Förbereder.
Sen åker vi. Härligt på ett sätt att få komma ifrån Sundets Pärla och få lite perspektiv.
Det kan ju behövas efter nio år...
Och idag har jag varit ett snällt fan. En god vän. Det känns bra!