Lalalala...life is wonderful.

November nu, för er som råkat missa det...
Snart fyller undertecknad år men jag har ingen direkt aning om vad jag önskar mig..så det får ni klura på själva. Dock inget till hushållet för det får vi fan inte plats med här..det får vänta.
En TV? Hehe..
Nej men..ärligt talat så vet jag inte, det är så svårt.
25 år också. Wooh. Vad får man då..vad brukar folk få?
Finaste pojken fick en kent-box när han fyllde år. Han blev glad!
Men ge inte mig nån sån..jag har redan en. Och ett visst efterlängtat album är redan förhandsbokat så tjaa..ni får klura klura klura själva!

Today you should turn 25..with your best time flying by...

Jo, jag hoppas jag kommer dit.
Men det är läskigt att man aldrig riktigt vet vad man har att vänta.
Usch.
Alltid den där oerhört uppmuntrande Anna.
Eller så är det just det hon är..det är det hon är. Uppmuntrande i all sin dysterhet och med sina mörka texter.
Hon finns och hjälper och jag är så glad att jag snart får se henne igen.
Det är ett löfte om att den här vintern inte kommer bli helt mörk & alldeleds hemsk i alla fall, att det finns ett visst ljus och lite värme.
Ljus och värme från en underbar människa med en fin talang för det där lagom dramatiska och mörka.

Idag var en dag i Hässleholm.
Jag åkte med Erica dit och hem. Tåg.
Kallt kallt där i norr..riktigt kallt.
Imorgon är det jobb. Då får jag se alla instrument igen som Annelie visade oss idag. Hon är allt bra snäll den där, kulig människa minsann!
Och nu dröjer det innan vi ses igen, allihop. Rätt tråkigt ändå måste jag säga, turerna dit har varit roliga avbrott.
Jaa..tids nog så ses vi igen. Yes.