Fortfarande inget nytt under solen!
Och fortfarande vet jag inte vad jag ska tro, längre.
Kanske bäst att inte tro så mycket.
Kanske bäst att inte tänka så mycket.
Saker lär ändå inte hända bara för att jag tänker och analyserar sönder min stackars gulliver..
Men det är väldigt jobbigt att inte veta.
Och det är ännu jobbigare att vara så himla långt ifrån.
Det är en skaplig bit ska ni veta.. Hmm.
Ja, nog om det.
Kanske kanske kanske.. Men oavsett vad jag säger eller skriver så tänker jag ju ändå.
Det är oundvikligt.
Speciellt med den komplexa hjärna jag har.. Haha.
Men jag håller mina båda tummar!
Och jag försöker hålla ut, härda ut..
Allra mest är det nog störigt, sen är det sorligt, oroligt och irriterande..
Att sakna. Ja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar