Happyland...

Usch. Ska det vara såhär?
Såhär svart, dystert och ledsamt? Nu när hösten börjar. Nu när det ska vara vackra färger på träden, i naturen. När vi ska vara inne & mysa..
Måste det bli såhär då?
Jag mår illa.
Inte nog med att bästaste tösen långt borta mår dåligt, det blir ju bara värre och värre.
Jag vill inte höra sånt här. Men jag vill veta. Jag vill inte veta..

Varför känns det som om allting kommer försent hela tiden?
Snart Rosa Bandet-gala.
Det känns snart som ett skämt. Jag har slutat tro, det är ändå redan försent. Ni kan inget göra för mig, det är redan slut.
Ni kan inte rädda dom som redan är borta. Inga band i världen får dom tillbaka.
Det är så!
Men jag ska ändå köpa mig en rosa kalender denna höst. Jag måste väl.

Var glada ni som har kvar era nära. Fortsätt gärna att tro för mig också för jag har redan gett upp- för egen del. Men visst..jag vill gärna tro för alla som fortfarande finns kvar.
Vi har att kämpa för, men det hjälper inte när det redan är försent för vissa.
Då är det som det är.

Vad är det för fel på hösten?
Varför får det aldrig vara bra? Riktigt bra. Sådär sprudlande- där allt står rätt till.
Vart tog den tiden vägen...?

Jag önskar att jag kunde ta mig till ett Happyland och drömma mig bort men jag antar att det inte är lönt.
Man kan inte fly. Man ska inte fly, det tjänar ingenting till.
Så jag stannar här. Och väntar, hoppas. På att i alla fall något kan komma på rätt köl snart...