Lördagen var en händelserik dag vill jag lova, pågen och jag hann med en hel massa trots att timman var ganska sen när vi väl klivit ur sängen.
Antar att man hinner med mer än man anar bara man lägger manken till och har ett mål att jobba mot.. Men visst, allt tog sin lilla tid och det var med nöd och näppe vi hann ner till Malmö för att träffa Sara innan bussen gick.
Tjejen hade koll på läget och vi tog en buss till rätta stället och slapp stå ute i kylan och vänta, för kallt var det.
Gossen meddelade att han tänkte dyka upp lite senare än vi så medan vi väntade drack vi lite god dricka och softade i våra stolar.
Vi satt förträffligt bra men i främsta raden fick jag se någon jag kände igen så jag kände att jag var tvungen att hoppa fram och hälsa och det var trevligt.
När sen pojken hittat fram och vi alla var samlade var det bara att vänta..och vänta.
Några minuter efter utsatt tid, 20:00, var det så äntligen dags.
Anna och bandet klev fram till scenen från sidan av och sedan började dom med Terrified.
Det hela utspelade sig på ett lite speciellt ställe tyckte jag också.. Babel-före detta Jeriko som visade sig vara en kyrka. Ett riktigt mysigt ställe och det var kul med en konsert där..en konsert av detta slaget.
Tycker nog att det gav lite extra lyft åt låtarna och alltihopa.
Att vi fyra satt där vid denna speciella tidpunkt kändes väldigt bra!
Det var även kul att få prata lite med min söta vän också, vi ses ju påtok för sällan och precis som du föreslog borde vi ta och hitta på något utan att en konsert är inblandad. Vi får komma på något bra snart kära du!
I musikväg denna kväll var det en fin bladning mellan gammalt och nytt och såklart dominerades det av låtar från den nya skivan.
Och dom växte på scen och fick nya dimensioner. Riktigt roligt att höra..och se!
Och Anna Anna Anna.. Hon förvånar mig fortfarande. Slår mig med häpnad.
Gör mig glad, lycklig. Hon bjuder så på sig själv och det är så härligt att se, hon är rolig och lyssnar på sin publik. Verkligen..lyssnar på den!
Ingen annan spelning är den andra lik med henne, det är verkligen så.
Hon hittar alltid på något nytt och i de alltid lika speciella önskestunderna kan vad dom helst dyka upp, det är roligt.
Jag älskar det där..att hon är så hängiven sin publik, att hon ger sig tid att lyssna på vad någon har att säga och att hon även oftast också gör den som önskar till lags, även om det ibland inte riktigt blir som man tänkt sig...
Och träffen efteråt var som alltid lika trevlig. Hon är alltid lika trevlig.
Alltid alltid. Tar sig tid, pratar och är söt. Det är härligt att se!
Som sagt, ingen gång är den andra lik och det är därför det är så roligt att se henne om och om igen, för er som kanske tycker att jag far runt lite för mycket och kors och tvärs för att se henne.
Men oavsett hur mycket jag försöker förklara för er vad jag känner och tycker om fröken Ternheim så kommer ni nog aldrig att förstå...
Jag antar att den där speciella känslan bara finns att finna djupt inom mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar